Hej P,
Tack för frågan! Du får gärna lägga ut brevet.
Vänliga hälsningar
Martin Andreasson
Utredare, folkpartiet liberalernas riksdagskansli
-------------------------------------------------
Hej Martin!
Tack för ditt svar. Är det ok att jag lägger till detta inlägg i debatten i genom att posta det på min blog " informationssakerhet.blogspot.com "?
Mvh
**P
---------------------------------------------
Hej P,
Tack för ditt brev om FRA till Barbro Westerholm. Barbro har tagit del av det och har bett mig att svara för hennes räkning.
Jag vill passa på att ge en bakgrund till signalspaning, som inte är någon ny företeelse, och sedan komma in på vad det nya förslaget innebär.
Försvarets radioanstalt (FRA) har sedan mycket lång tid ägnat sig åt signalspaning i etern för att kunna få en bild av vilka yttre militära hot som finns mot Sverige. Denna underrättelseverksamhet ligger alltså inte inom t.ex. polisens underrättelsearbete. Under andra världskriget och kalla krigets mest hotfulla period betydde signalspaningen oerhört mycket för att ge kunskap om hur hotbilden mot Sverige såg ut.
Genom den tekniska utvecklingen har läget förändrats. Radiotrafiken i etern spelar allt mindre roll, och allt mer av kommunikationen över gränserna går i trådbunden trafik. Detta gör att Sverige liksom andra länder hamnar i ett vägval: antingen anpassar man signalspaningen till de nya förhållandena eller så lägger man ner verksamheten och försämrar kunskapsläget om hot mot det egna landet.
Det finns en bred enighet över blockgränserna om att det ligger i Sveriges intresse att ägna sig åt signalspaning också i framtiden. Samtidigt är verksamheten oerhört känslig för den personliga integriteten, och det måste finnas mycket starka säkerhetsspärrar så att man ser till att spaningen bara bedrivs inom strikt uppställda ramar.
Signalspaning är inte detsamma som att allt avlyssnas. Signalspaning handlar om att genom användandet av sökbegrepp få en bild av den kommunikation som är av betydelse för Sveriges yttre säkerhet. Det innebär att inhämtningen endast avser en mycket begränsad del av den totala trafikvolymen. De signaler som inte sorteras ut genom sökbegreppen lagras inte utan försvinner och är inte åtkomliga.
Ända fram tills nu har det inte funnits någon särskild lagstiftning alls som reglerar hur signalspaningen ska gå till. Fram till år 2000 fanns det inte ens någon lagreglering om försvarets underrättelseverksamhet i stort. Detta har varit ett problem inte minst med tanke på riskerna för den personliga integriteten.
Försvarsutskottet har nu behandlat det vilande lagförslaget om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Lagen innehåller flera regler till skydd för den enskildes integritet. Signalspaning får bara ske efter inriktning från regeringen och berörda myndigheter. Det införs också ett särskilt tillståndsförfarande när det gäller myndigheternas inriktningar - i klartext kan inte försvarets egna myndigheter själva bestämma om inriktningen på spaningen, utan de måste söka om tillstånd.
Det införs också tydliga regler om hur rapportering ska ske och när uppgifter ska förstöras. Likaså införs en särskild ordning för att kontrollera att spaningen verkligen sker enligt de beslutade riktlinjerna och att uppgifterna verkligen förstörs i efterhand. Förslaget betyder dessutom att det inrättas ett integritetsskyddsråd som utses direkt av regeringen och som ska ha befogenhet att ha full insyn i hur verksamheten bedrivs. Integritetsskyddsrådet ska därmed vara ett kontrollorgan som löpande följer verksamheten och därmed slår larm om så behövs.
Förslaget går ut på att signalspaningen ska ta sikte på yttre hot mot rikets säkerhet eller mot viktiga samhällsstrukturer. Förutom militära hot kan det handla om internationell terrorism eller annan mycket allvarlig gränsöverskridande brottslighet. Sökbegreppen som används får inte rikta sig mot en enskild person om det inte finns synnerliga skäl.
Gränsdragningen mellan försvarsunderrättelseverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten måste vara helt klar. Straffprocessuella tvångsmedel och annat utövande av polisiära befogenheter som riktas mot enskilda ska vara förbehållna polisen och andra brottsbekämpande myndigheter. Det ska alltså inte finnas någon möjlighet att kringgå de lagbestämmelser som ställts upp till skydd för den personliga integriteten vid brottsbekämpande arbete genom att begära stöd av myndigheter inom försvarsunderrättelseverksamheten.
Den parlamentariska insynen i verksamheten stärks genom att regeringen lämnar årliga rapporter till riksdagen om hur lagen fungerat, och år 2011 ska en särskild kontrollstation genomföras som till riksdagen redovisar hur integritetsskyddet har fungerat. Inom signalspaningsmyndigheten inrättas dessutom en särskild enhet med parlamentarisk representation som fattar beslut om avbrytande av inhämtning eller förstöring av inhämtat material.
Den föreslagna lagstiftningen ändrar inte den nuvarande ordningen att signalspaning bara får avse utländska förhållanden. Signalspaning ska således endast vara tillåten när det gäller kommunikation som går över Sveriges gräns. En viktig avgränsning är också att kommunikation där både avsändaren och mottagaren finns i Sverige men där trafiken passerar Sveriges gräns av rent tekniska skäl (t.ex. när ett företags e-postserver ligger utomlands) inte ska omfattas.
Försvarsutskottet har också slagit fast att regeringen ska meddela föreskrifter om för vilka närmare ändamål signalspaning ska få bedrivas inom ramen för lagstiftningen, hur tillämpningen av tillståndsgivning ska ske (både när det gäller inriktning, behov, proportionalitetsbedömning, uppdragsgivare och sökord) och hur förstöring av uppgifter ska genomföras.
Frågan om signalspaning är mångbottnad och rymmer många svåra avvägningar. Det slutliga förslaget om signalspaning bygger på ett solitt underlag och på mycket noggrann beredning. Folkpartiet har också varit pådrivande för att stärka integritetsskyddet i denna lagstiftning. Frågan är extra viktig för oss eftersom det här är två mycket centrala intressen som står mot varandra - den nationella säkerheten och skyddet för privatlivet.
Med hänsyn till de kontroller och spärrar som införs genom den nya lagen har vi ställt oss bakom förslaget. Vi utesluter inte att det i framtiden kan införas ytterligare åtgärder för att förstärka skyddet för enskilda personer, och vi kommer att fortsätta bevaka frågan mycket noggrant.
Mer information om den nya lagen hittar du på riksdagens hemsida: http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=45&sq=1&ID=bytdyu7D8_5_1B
Än en gång tack för att du tog kontakt!
Vänliga hälsningar
Martin Andreasson
Utredare, folkpartiet liberalernas riksdagskansli
Tack för frågan! Du får gärna lägga ut brevet.
Vänliga hälsningar
Martin Andreasson
Utredare, folkpartiet liberalernas riksdagskansli
-------------------------------------------------
Hej Martin!
Tack för ditt svar. Är det ok att jag lägger till detta inlägg i debatten i genom att posta det på min blog " informationssakerhet.blogspot.com "?
Mvh
**P
---------------------------------------------
Hej P,
Tack för ditt brev om FRA till Barbro Westerholm. Barbro har tagit del av det och har bett mig att svara för hennes räkning.
Jag vill passa på att ge en bakgrund till signalspaning, som inte är någon ny företeelse, och sedan komma in på vad det nya förslaget innebär.
Försvarets radioanstalt (FRA) har sedan mycket lång tid ägnat sig åt signalspaning i etern för att kunna få en bild av vilka yttre militära hot som finns mot Sverige. Denna underrättelseverksamhet ligger alltså inte inom t.ex. polisens underrättelsearbete. Under andra världskriget och kalla krigets mest hotfulla period betydde signalspaningen oerhört mycket för att ge kunskap om hur hotbilden mot Sverige såg ut.
Genom den tekniska utvecklingen har läget förändrats. Radiotrafiken i etern spelar allt mindre roll, och allt mer av kommunikationen över gränserna går i trådbunden trafik. Detta gör att Sverige liksom andra länder hamnar i ett vägval: antingen anpassar man signalspaningen till de nya förhållandena eller så lägger man ner verksamheten och försämrar kunskapsläget om hot mot det egna landet.
Det finns en bred enighet över blockgränserna om att det ligger i Sveriges intresse att ägna sig åt signalspaning också i framtiden. Samtidigt är verksamheten oerhört känslig för den personliga integriteten, och det måste finnas mycket starka säkerhetsspärrar så att man ser till att spaningen bara bedrivs inom strikt uppställda ramar.
Signalspaning är inte detsamma som att allt avlyssnas. Signalspaning handlar om att genom användandet av sökbegrepp få en bild av den kommunikation som är av betydelse för Sveriges yttre säkerhet. Det innebär att inhämtningen endast avser en mycket begränsad del av den totala trafikvolymen. De signaler som inte sorteras ut genom sökbegreppen lagras inte utan försvinner och är inte åtkomliga.
Ända fram tills nu har det inte funnits någon särskild lagstiftning alls som reglerar hur signalspaningen ska gå till. Fram till år 2000 fanns det inte ens någon lagreglering om försvarets underrättelseverksamhet i stort. Detta har varit ett problem inte minst med tanke på riskerna för den personliga integriteten.
Försvarsutskottet har nu behandlat det vilande lagförslaget om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Lagen innehåller flera regler till skydd för den enskildes integritet. Signalspaning får bara ske efter inriktning från regeringen och berörda myndigheter. Det införs också ett särskilt tillståndsförfarande när det gäller myndigheternas inriktningar - i klartext kan inte försvarets egna myndigheter själva bestämma om inriktningen på spaningen, utan de måste söka om tillstånd.
Det införs också tydliga regler om hur rapportering ska ske och när uppgifter ska förstöras. Likaså införs en särskild ordning för att kontrollera att spaningen verkligen sker enligt de beslutade riktlinjerna och att uppgifterna verkligen förstörs i efterhand. Förslaget betyder dessutom att det inrättas ett integritetsskyddsråd som utses direkt av regeringen och som ska ha befogenhet att ha full insyn i hur verksamheten bedrivs. Integritetsskyddsrådet ska därmed vara ett kontrollorgan som löpande följer verksamheten och därmed slår larm om så behövs.
Förslaget går ut på att signalspaningen ska ta sikte på yttre hot mot rikets säkerhet eller mot viktiga samhällsstrukturer. Förutom militära hot kan det handla om internationell terrorism eller annan mycket allvarlig gränsöverskridande brottslighet. Sökbegreppen som används får inte rikta sig mot en enskild person om det inte finns synnerliga skäl.
Gränsdragningen mellan försvarsunderrättelseverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten måste vara helt klar. Straffprocessuella tvångsmedel och annat utövande av polisiära befogenheter som riktas mot enskilda ska vara förbehållna polisen och andra brottsbekämpande myndigheter. Det ska alltså inte finnas någon möjlighet att kringgå de lagbestämmelser som ställts upp till skydd för den personliga integriteten vid brottsbekämpande arbete genom att begära stöd av myndigheter inom försvarsunderrättelseverksamheten.
Den parlamentariska insynen i verksamheten stärks genom att regeringen lämnar årliga rapporter till riksdagen om hur lagen fungerat, och år 2011 ska en särskild kontrollstation genomföras som till riksdagen redovisar hur integritetsskyddet har fungerat. Inom signalspaningsmyndigheten inrättas dessutom en särskild enhet med parlamentarisk representation som fattar beslut om avbrytande av inhämtning eller förstöring av inhämtat material.
Den föreslagna lagstiftningen ändrar inte den nuvarande ordningen att signalspaning bara får avse utländska förhållanden. Signalspaning ska således endast vara tillåten när det gäller kommunikation som går över Sveriges gräns. En viktig avgränsning är också att kommunikation där både avsändaren och mottagaren finns i Sverige men där trafiken passerar Sveriges gräns av rent tekniska skäl (t.ex. när ett företags e-postserver ligger utomlands) inte ska omfattas.
Försvarsutskottet har också slagit fast att regeringen ska meddela föreskrifter om för vilka närmare ändamål signalspaning ska få bedrivas inom ramen för lagstiftningen, hur tillämpningen av tillståndsgivning ska ske (både när det gäller inriktning, behov, proportionalitetsbedömning, uppdragsgivare och sökord) och hur förstöring av uppgifter ska genomföras.
Frågan om signalspaning är mångbottnad och rymmer många svåra avvägningar. Det slutliga förslaget om signalspaning bygger på ett solitt underlag och på mycket noggrann beredning. Folkpartiet har också varit pådrivande för att stärka integritetsskyddet i denna lagstiftning. Frågan är extra viktig för oss eftersom det här är två mycket centrala intressen som står mot varandra - den nationella säkerheten och skyddet för privatlivet.
Med hänsyn till de kontroller och spärrar som införs genom den nya lagen har vi ställt oss bakom förslaget. Vi utesluter inte att det i framtiden kan införas ytterligare åtgärder för att förstärka skyddet för enskilda personer, och vi kommer att fortsätta bevaka frågan mycket noggrant.
Mer information om den nya lagen hittar du på riksdagens hemsida: http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=45&sq=1&ID=bytdyu7D8_5_1B
Än en gång tack för att du tog kontakt!
Vänliga hälsningar
Martin Andreasson
Utredare, folkpartiet liberalernas riksdagskansli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar